Wednesday, December 2, 2009

Jag är ledsen

En dag kanske jag berättar vad som hände,
om det medvetna valet jag gjorde.
Vet inte om jag gjorde det på själviska grunder,
eller om jag gjorde det för din skull.
Minns bara att jag är ledsen över att stöta bort en vän som du.
Att känna att mer och fler dagar går utan att prata med dej.
Det finns en anledning, en bra anledning.

Nu har jag börjar resan med den hårda men behövliga resan.
Det är både skratt och tårar,
olika reflektioner från olika blad.
Olika känslor som blandas med svar.
Svar som jag längtat efter att få.
Ett avslut, äntligen ett slut på en del av smärtan.

Men jag känner själv redan nu att jag blir så stärkt.
Att jag andas lättare och sover lättare.
Äter bättre, tänker renare.
Jag har inte längre samma behov av att skada mej själv.
Och jag nästan skäms över att det är en tanke som jag har slagits emot.
Men samtidigt är den en del av mej som byggde den jag idag är.
Mitt liv börjar bli stabilt.

My friends are my family on my jurney.