Tuesday, March 30, 2010

Ibland undrar man

Ibland undrar man hur någon kan älska en looser som jag?
Ibland undrar man hur någon kan vara så misslyckad som jag?
Och ibland kan man undra om alla dessa känslor du ger mej stämmer?

Du får mej ibland att känna mej så liten och så misslyckad i livet.
Du får mej att känna att ingenting jag gör stämmer men jag ska låtsas som om allt är perfekt.

Jag orkar inte leva upp till dina förväntningar på mej och jag orkar inte...

Så ibland kan man undra vem du ser när du ser på mej.
Vem du önskar att jag egentligen är.
Att du önskar jag vore någon annan än den jag är.

Jag vet vem du önskar jag vore.
Och jag känner av det varje gång.
Varje gång.
Men jag kan inte va den du vill att jag ska vara.
Jag kan inte det.
Inte ens hur mycket jag än önskar det så kan jag det.

Sunday, March 21, 2010

Söndag

Skulle man berätta om min helg så skulle det ta alldeles för lång tid.
Men kan säg att den innehållit fylla, skratt, hemligheter och älskade vänner.
Bättre kombo kan det inte bli.

Men samtidigt har den startat många funderingar som vanligt när man dricker,
och kommer på någe smart som faktiskt fastnar.

Denne helg har ingen skillnad mot andra helger.
Tänkte smarta saker som fastnade,
och nu kan jag inte sluta tänka på det.
Det sitter där inne och gnager, och jag kan inte släppa det.
Very inoying. (väldigt irriterande)

Men men, sånt är livet ibland.
Man ramlar, reser sej upp och fortsätter leva.

Alltid nummer 2, aldrig nummer 1....

Wednesday, March 17, 2010

Svenska hälsokampen

Jätte intressant koncept, ja visst.
Du får tränings schema, du lär dig äta nyttigt och du lär dej leva ett sundare liv.
Nackdelen är att det kostar nästan 20 000 kr.
Vem f*n har råd med det?

Jag vet att jag skulle älska att åka på nått sådant.
Först 4 veckor du tränar hemma, sen 1 vecka på "boot camp" för att sen avsluta med 3 veckor på hemmaplan. Kan de bli mer klockrent,
men, och det är ett stort men, det kostar alldeles för mycket.
Och ingen vanlig människa har råd att lägga ut dessa pengar på rak arm.

Visst din hälsa är viktig och du borde ha rätt till kunskapen om hur man bäst tar hand om sej,

MEN 20 000 jävla kronor, där försvann det hoppet så att säga...

Monday, March 15, 2010

Hmm

Idag är det en ganska slö dag, en ganska så ointressant dag.
Har inte hänt så mycket, och nu när klockan är över elva så kan man inte hopaps på att de händer så mycket mer heller.

Det är en dag jag har tagit till att sova, läsa, plugga och bara få finnas för mej.
Och det har vart ganska gott men samtidigt lite jobbigt.
Jobbigt för att man ger sej själv tiden till att tänka och låta en känna efter.
Men alla behöver såna dagar, alla borde sätta såna dagar för sej själv.
Som en klok människa en gång sa:
Om man inte mår bra själv, hur ska man lyckas få andra att må bra?

Och slutsatsen för mej är så att jag mår inte br aom jag inte tar hand om mej själv.
Och tar jag inte hand om mej själv så jag mår bra, då är jag inte till någon nytta för någon annan.
Det vill man ju vara ibland, till nytta för ens vänner när de har det tungt.
Eller något liknande.

Ibland kan jag känna att jag tar hand om mej själv för lite.
Andra dagar helt tvärtom, att jag är alldeles för självisk.
Men jag hoppas, tror och vet att om den dagar kommer då jag slutar bry mej om mina vänner och min familj.
Så har jag folk i mitt sociala nätverk som säger till mej att nu får det räcka.
Att jag har gått för långt över gränsen.

För utan mina vänner och min familj så existerar inte jag.
Sen är ju sanningen så att många av mina vänner har blivit en del av min familj.

Tuesday, March 9, 2010

In med det nya

Ut med det gamla.

Ibland kan man fundera över skillanden på kompisar och vänner.
Och överlag är det en stor skillnad.
Vänner kna man alltid lita på och de finns i alla lägen.
Kompisar är personer man känner ytligt som finns i ens liv när de är fest helt enkelt.


Men som jag säger in med det nya, ut med det gamla.

Solklart vilka som är mina vänner och vilka som vill umgås med mej.
Därmed även solklart vilka som inte är det.

Du vet vat du kan nå mej när det är försent...

Friday, March 5, 2010

Länge sen nu

Men har inte haft något vettigt att säga.

Idag sitter jag i funderingar och önskar lite att i vis mån mitt liv sett annorlunda ut.
Ska man använda nya ord man lärt sig så lider jag nog av ambivalans över hur vissa delar av mitt liv har utspelat sig.

Om vi tar Mr. P så önskar jag ibland att jag inte träffat dig.
Andra gånger så är det bland det bästa som någonsin hänt mej.
Då när de utspelade sej var det himmeln på jorden och jag kunde inte önska mej något mer.
Idag känner jag lycka över det samtidigt som jag sörjer.
Du sårade mej så djupt att såren aldrig läker, men ändå någonstans så älskar jag dej.
Är det du som har skapat att ja inte släpper in någon annan,
eller är det jag som har skapat det för vad jag fortfarande känner.

Ibland är livet så komplicerat och jag önskar de inte vore de.
Ibland vill jag med glida genom det,
andra gånger tänker jag att det är ju det som har format den jag är idag.

Jag drömmer om ett liv som jag kan dela med någon, och ibland vill jag bara få vara ensam.

Jag hatar mina känslor, jag hatar den jag är.
Men många gånger älskar jag att jag är den jag är och känner så många känslor.
För ibland kan jag se det som ett teckan på att jag tagit mej igenom allt och fortfarande är mänsklig. Att jag varken har tappat empatin eler sympatin.

Jag är så förvirrad över allt just nu, och ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag.
Jag vill inte vara fast i det förflutna men jag vill inte heller glömma bort det.
Kan någon hjälpa mej med mina hjärnspöken så ber jag dej, snälla ge mej rättsida på allt.
Jag är rädd för mej själv och vad jag kan tänkas komma på om mej själv.

Varför kan jag inte veta om jag vill ha dej här eller om jag vill att du håller dej borta från mej??