En dag

Mitt liv faller sönder snabbare än vad jag kan bromsa upp det?
Det mest otäckaste med det hela är,

jag vet inte vad jag tycker om det.
Mitt inre håller på att försvinnna,

och jag vet inte om jag ens har kraft att bry mej om det.

______________________________________

<3

Annars är allt kanske som det borde vara.
Har kanske gjort lite misstag på senaste tiden,

men vilka underbara misstag.
Fick mej att känna mej levande igen.

Och jag ångrar det inte någonstans på vägen.

Men det är fortfarande ett misstag,

men i ärlighetens namn så skulle jag få chans att göra det igen,

skulle jag inte tveka en sekund.

What about love??

Kärlek vad är det?
Något som skapar lycka eller är det mest sorg?

Jag föraktar alla som är kära.
De man ser på stan med ett lyckligt flin,
håller handen,
med glimten i ögat och stillheten i hjärtat.

Är inte så att jag missunnar dem lyckan.
Utan jag är nog bara svartsjuk, avundsjuk eller bara bitter.

I min värld existerar inte kärlek...

Ibland kan man undra...

Varför gör man de val man gör i livet?
Fast känslan efter är helt tom, kall och ihålig.
Jag trodde jag skulle få ett svar eller ett avslut.
Fanns inget svar, fanns inget avslut.
Bara tomhet fann jag.
Och en skrämmande sanning om mej själv.
Kanske dags att börja känna igen,att sluta förneka.
Att sluta låtsas som om jag känner något.
Valet jag gjorde var för att känna något annat än ingenting.
Och det sluta med att jag kände ingenting.
Vad är fel på mej?