Mitt i natten

Här är jag igen,

mitt i natten, det vill säga exakt klockan 01:42
och jag kan inte sova.
Sen så ska jag upp halv sju, spännande.

Jag har nog alldeles för mycket tankar i huvudet.

Jag har vänner,

jag har en underbar familj

men jag har aldrig känt mej mer ensam.

Jag känner mej förvirrad, patetisk.

Men mest av allt ensam...

JAg vet inte hur länge jag orkar detta.
Svackerna kommer bara mer och mer.

Jag vet inte längre om jag kommer orka dra mej ur den,

eller om jag ens vill det...

Har man rätt att börja om?
Att drömma när man vet att det är hopplöst?
Jag skulle behöva börja om...

Jag skulle behöva starta om på nytt.