A Dark Day

Idag har varit en dag som så många andra dagar.
Den har varit jätte jobbig,
och jag har inte vilat existera i samvaro med några andra.

Det jobbigaste i det hela är:

att jag kan inte prata med någon.

Inte på grund av att jag inte vill,
eller orkar

utan för att jag inte kan.
Jag kan inte sätta ord på vad det är som tynger mej,

eller hur känslan känns.
Den bara finns där och kväver mej.

Den förstör mina dagar,

och jag utsätter andra för min smärta,

genom att bli sur och tvär mot de som är runt mej.
Och det känns inte bra det heller.
Då känner jag mej elak och de trycker mej bara längre ner.

----------------------------------------------------------------------------

När jag mådde så här förut vände jag mej till två personer.

Zanna eller Tonje,

men ingen av dem finns kvar.

Av olika anledningar,

och olika sorger.
Men jag älskar dem båda,

och jag saknar dem väldigt mycket.

U are always in my heart and my mind...

<3

Emma, vet även att du ställer upp och jag på dej.
Du har vart min ängel de senaste månaderna,

och jag har nog aldrig gråtit så mycket i örat på någon.
Tack för att du finns,
tack för att du lyssnar på en förvirrad själ.
älskar dej!

<3

Malin, jag vet att du finns med och att du blir orolig för mej.
Men jag kommer ta mej igenom det här.
Och du kommer inse hur stark jag egentligen är.
Jag vet att omständigheterna är svåra nu,

iallafall efter bomben jag släppte förra veckan.
Men du ska veta att jag tänker behålla dej som vän.
Och jag tänker skydda våran vänskap.
Tack även du för allt!