Sliten

Igår var jag på shotsfest och njöt av livet.
Dagen efter så är man inte lika pigg men det är smällar man får ta.

Man börjar ha konstiga tankaar i huvudet.
Men man skakar av sej dem som om de vore vatten.
Men börjar fundera på vad man saknar i livet,
sen ger man upp för dessa tankar är alldeles för stora.
Alldeles för tunga.
Så man skjuter bort dem och låter dem inte komma fram igen.
I rules på att förtrycka känslor,
men en dag komemr det explodera upp i ansiktet på mej.
Den dagen, den sorgen!

Hur kan man inte älska sitt liv,
och hur kan man inte värdera det man har.
Eller, det beror väl på vad man har i livet som är vikigt.
Jag vet vad jag saknar men än är det inte försent.

Och jag tänker inte ge upp!