Ibland kan jag känna...

...att jag saknar något.
Att bara ibland så glömmer jag bort att andas,
och i enstaka fall så drömmer jag om mer.

Ibland kan jag blunda och låtsas som om allt var en dröm.
Ibland vill jag aldrig sluta blunda.
Ibland hör jag dej viska mitt namn,
och ibland kommer ditt skratt med vinden.

Men här är jag i nuet,
och mina ibland blir allt svagare.
Mina glimtar och enstaka gånger kommer allt mer sällan.
Men då och då kommer den här känslan av:
Att ibland skrämmer det mej!

Menar det att jag saknar mindre.
Att jag drömmer lite mindre för varje dag.
Att jag har glömt bort ditt namn.
Att jag har gett upp.
Att jag har slutat kämpa och bara blivit tillfreds med det jag har.
Att jag inte vill sträva efter mer.

Allt detta skrämmer mej, något så otroligt.
Vad har man kvar om man glömmer de man älskar,
om man slutar hoppas, tro och längtar
tappar fokusen och motivationen
om man ger upp?