Hmm

Den här dagen har jag spenderat i hemmets lugna vrå.
Så det har bara varit mys och dumburks tittande.
Sen har de ju även blivit vida rundvandringar på detta fenomen som kallas nätet.
Och jag kan inte låta bli att känna att världen har blivit lite tragisk.
Jag är varken blond, pinnsmal eller solbrun,
och enligt majoriteten av bloggar och andra skönhetsideal så är jag ful och emo.
Så då undrar jag är man bara vacker när man är blond, pinnsmal och solbrun i detta samhälle så måste ju något ha gått fruktansvärt fel eller?

Jag kanske inte tycker att jag är het och en sexy mamalita men
ändå så tycker jag att jag är vacker.
Går jag då mot strömmen som har mörkt hår, vit hud och har former och ändå tycker att jag är vacker?

Hmm, förstår inte vissa personers syn på skönhets idealen idag.
Vem är de som sitter och dikterar för yngre lättpåverkade tjejer om hur man ser rätt ut, och säger att detta är en mall man ska följa?
Har de inte en bra självbild, eller är det självkänslan som inte rikigt är som den ska?
Självförtroendet verkar de inte vara något fel på, men den verkar byggas upp på att trycka ner andra och få andra medmänniskor att känna att de inte är bra som de är.

Hade nog inte stört mej så om jag läst de på bara en sida, men det dyker upp som ett virus på fler och fler sidor.
Lär ut till morgondagens kvinnor att de är vackra som de är.
Att de inte ska låta någon trycka ner dem, någonsin.

Idag

Idag är det faktiskt lite tungt.
Jag mår fortfarande kalas bra, men allt med alla helgona.
Väcker tanker,
man ska hedra sina döda...
Jag skulle hellre hedra de levande och slippa hamna i såna här tankebanor.
Face the fact.
I miss her, och de gör fruktansvärt ont.
Jag ville inte förlora henne men jag gjorde det.
Visst jag kan inte ändra det som hänt...
Men jag kan önska det ogjort.

Mest tankar går till min bror som inte är död, men är de ändå.
Han fanns för mej, men försvann i samma veva.
Jag vet inte riktigt om jag ska sörja han som död.
Eller om jag ska vara arg.
Han fanns men inte nu längre.

Dead and gone...

Har du en famn för mej?

Idag är det en slapp dag, but I like it.
Äntligen klar med min tenta och har en bra känsla över den.

Jag lider fortfarande av en känsla som kan beskrivas som lycka.
Men jag vet att även jag leker med elden.
Att även jag fortfarande drömmer och hopp.

Att det finns så mycket mer jag vill ha ut utav mitt liv.
Men på någon nivå så har jag get upp,
och bestämt att jag är nöjd med det jag har.
Och har inte viljan att sträva efter mer.

Antingen är det därför jag är lycklig,
eller så har jag bara ingen ork kvar.

Men det är bara att gilla läget,
och det gör jag med bestämda steg.

Min ork att sträva efter mer, kommer nog igen.
När jag hamnar i det stadiet.

Men vem lämnade vem ?