Nätter som denna...

Diem Perdidi.

En del nätter när man inte kan sova, så tänker man lite för mycket.
Jag vet att det kanske inte alltid är det bästa,men ibland så blir fallet så.
Vissa saker kan man grubbla på hur länge man vill.
Man får inget vettigt svar ändå.
Man kanske får fler frågor utan svar.

Zanna, jag är förvirrad.
Och jag saknar dej så mycket,
Du var den jag kunde bolla mina tankar med.
Som förstod mej utan problem.
Jag kunde bara titta på dej och du såg igenom min mask.
Du såg rakt igenom det jag ville att andra skulle se,och just då.
Då hatade jag dej för det.
Nu saknar jag det, saknar det alldeles för mycket.
Samtidgt som jag tyckte det var jobbigt.
Så var det befriande att veta att någon alltid visste hur jag mådde.
Att jag inte visste vägen ut.
Men då kom du som ett ledande ljus i mitt mörker.
Varför kunde inte jag göra samma sak för dej?
Varför såg jag inte din smärta?
Ditt mörker?
Varför släppte du inte in mej?

Alla vi bär en vardags mask.
Och visar upp den delen av oss som vi vill att världen ska se.
Alla vi har vi hemligheter, vissa mörkare än andra.
Kanske är vi rädda att dömas för de vi verkligen är.
Eller är vi bara rädda för att släppa någon så tätt inpå?
Alla vi bär en mask.
Mina jag och maskerna...
Sen låter vi oss formas av samhällets tycken och normer.
Vad som anses rätt och fel.
Vi anpassar därefter och låter oss dra med i denna virvel av...
...förvirring, deprissoner och maktspel.
Alla förändras, varken till det bättre eller sämre, vi bara förändras.
Härdas.
Av allt vi ser omkring oss och allt vi upplever.
Ibland ser man en glimt av de vackra,
sen tappar man fotgreppet och undrar om de man ser och upplever
verkligen är verklighet?
Eller att man så gärna vill ha det,
så man ser det, känner det och upplever det?

Usch

Trött är jag idag. Lite ledsen med. Skulle ha gått på bröllop i helgen men min bil gick sönder sen så hade jag inga pengar till bussen eller tåg. Så jag kom aldrig iväg. :'( men jag önskar anders och lollo allt gott. Så nu i helgen har jag inte gjort ett dugg. Tittar på film och bara funnits. Vilket liv man lever. Men men det är mitt liv iaf.

Update

Just nu har jag fått låna en lägenhet av en kompis.
Så jag får bo ensam ett tag, blir tillbaka hos Tonje och Robert den 30-31 maj där någon gång.
Sen får ju jag min efterlängtade egna lägenhet den 6 juni (får nyckelen den 2 juni men kan tyvärr inte flytta in förrns den sjätte, för mor och fra ska komma upp med mina saker och möbler)
Längtar en hel massa. =)
Ska bli helt underbart att få mitt eget.
En plats där jag kan bestämma och gå som jag vill.

Annars så jobbar jobbar och jobbar jag.
Blir lite klirr i kassan, förhoppnigsvis.

Men de märks inte förens nästa månad.

Har även mycket tankar som vandrar i huvudet.
Tänker otroligt mycker på Zanna (pga vissa saker)
Önskar så hårt att hon vore här.
Men hon är alltid med mej i hjärta och själ.

Tänker även mycket på mej själv och vad jag vill i livet.
Skulle va ehelt underbart att hitta någon att dela livet med.
Att krypa tätt intill på kvällarna.
Som tittar på en på det där speciella sättet ( tjejer ni vet vad jag menar. När man får känslan som om man är något utöver det vanliga, något speciellt. Den där blicken som verkligen får en att känna sej vacker och omtyckt)
Det skulle va helt perfekt att få känna så...
men det kommer (förhoppnigsvis) med tiden.
Och, förhoppnigsvis, så är det inget svin som de senaste jag fastnat för.
Jag vill ha någon att bygga ett liv med.
Men man måste ta små steg i början.

Mitt i liv i sej är nog ganska så bra.
Tror jag förvärrar mcyket genom tankar jag har.
Lever kanske lite i en fantasi värld.
Men lite kul måste man få ha =)