En dag som denna kan man börja fundera ibland.
Om vart man egentligen är på väg och vad man egenltigen vill.
Och osäkerheten som ibland lägger sej som en tunn slöja över allt man ser.
Duger jag till?
Är det jag hoppas på sant?
Är det jag känner verklighet?
Man får sina anfall av svaghet, av hopplöshet.
Känner jag till mitt liv rätt så komemr väl det här gå åt helvete med.
Jag vet inte ens om jag orkar mer besvikelse,
men testar man inte så får man ju inte veta.
Då kanske man förlorar mer.
OCh sen senare i livet kanske man ångrar att man lät den chansen gå en förbi.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment