Update

Just nu har jag fått låna en lägenhet av en kompis.
Så jag får bo ensam ett tag, blir tillbaka hos Tonje och Robert den 30-31 maj där någon gång.
Sen får ju jag min efterlängtade egna lägenhet den 6 juni (får nyckelen den 2 juni men kan tyvärr inte flytta in förrns den sjätte, för mor och fra ska komma upp med mina saker och möbler)
Längtar en hel massa. =)
Ska bli helt underbart att få mitt eget.
En plats där jag kan bestämma och gå som jag vill.

Annars så jobbar jobbar och jobbar jag.
Blir lite klirr i kassan, förhoppnigsvis.

Men de märks inte förens nästa månad.

Har även mycket tankar som vandrar i huvudet.
Tänker otroligt mycker på Zanna (pga vissa saker)
Önskar så hårt att hon vore här.
Men hon är alltid med mej i hjärta och själ.

Tänker även mycket på mej själv och vad jag vill i livet.
Skulle va ehelt underbart att hitta någon att dela livet med.
Att krypa tätt intill på kvällarna.
Som tittar på en på det där speciella sättet ( tjejer ni vet vad jag menar. När man får känslan som om man är något utöver det vanliga, något speciellt. Den där blicken som verkligen får en att känna sej vacker och omtyckt)
Det skulle va helt perfekt att få känna så...
men det kommer (förhoppnigsvis) med tiden.
Och, förhoppnigsvis, så är det inget svin som de senaste jag fastnat för.
Jag vill ha någon att bygga ett liv med.
Men man måste ta små steg i början.

Mitt i liv i sej är nog ganska så bra.
Tror jag förvärrar mcyket genom tankar jag har.
Lever kanske lite i en fantasi värld.
Men lite kul måste man få ha =)

Ensamhet

Idag är det en jobbig dag.<
Saknar Zanna så otroligt mycket...
Och jag känner mej ensam, så otroligt ensam...
Vet att jag har folk, änglar runtomkring mej som skulle göra allt för att hjälpa mej.

Men tyvärr så kan inte de hjälpa mej.
Jag måste överleva ensam...
Plus att ni har annat att tänka på, era egna problem..

Jag vill ha någon att älska, någon att drömma om.
Något att längta efter...

Men just nu är jag ensam... ensam bland människor.

Zanna om du hör mej, ser mej...
Jag älskar dej och jag saknar dej något så fruktansvärt mycket.
Varför lämnade du mej?

Mhm...

En del dagar känns allt jobbande lite förgäves...
Men jag kämpar vidare. Förhoppningsvis så vänder allt en dag...

Då kommer någon att hålla om mej, då har jag en egen vrå...

Och jag kan börja drömma igen (kanske)

Annars så jobbar, jobbar, jobbar och jobbar jag!
Inte det roligaste.
Nu är de min lediga helg och då ska jag tjäna mer perngar och va fyllechaffis...
Wehej!!

Men men är lite sliten i hjärta och själ men men...
En dag kommer mitt krossade hjärta att oxå bli helt med resten av mej...