Ut med det gamla.
Ibland kan man fundera över skillanden på kompisar och vänner.
Och överlag är det en stor skillnad.
Vänner kna man alltid lita på och de finns i alla lägen.
Kompisar är personer man känner ytligt som finns i ens liv när de är fest helt enkelt.
Men som jag säger in med det nya, ut med det gamla.
Solklart vilka som är mina vänner och vilka som vill umgås med mej.
Därmed även solklart vilka som inte är det.
Du vet vat du kan nå mej när det är försent...
Tuesday, March 9, 2010
Friday, March 5, 2010
Länge sen nu
Men har inte haft något vettigt att säga.
Idag sitter jag i funderingar och önskar lite att i vis mån mitt liv sett annorlunda ut.
Ska man använda nya ord man lärt sig så lider jag nog av ambivalans över hur vissa delar av mitt liv har utspelat sig.
Om vi tar Mr. P så önskar jag ibland att jag inte träffat dig.
Andra gånger så är det bland det bästa som någonsin hänt mej.
Då när de utspelade sej var det himmeln på jorden och jag kunde inte önska mej något mer.
Idag känner jag lycka över det samtidigt som jag sörjer.
Du sårade mej så djupt att såren aldrig läker, men ändå någonstans så älskar jag dej.
Är det du som har skapat att ja inte släpper in någon annan,
eller är det jag som har skapat det för vad jag fortfarande känner.
Ibland är livet så komplicerat och jag önskar de inte vore de.
Ibland vill jag med glida genom det,
andra gånger tänker jag att det är ju det som har format den jag är idag.
Jag drömmer om ett liv som jag kan dela med någon, och ibland vill jag bara få vara ensam.
Jag hatar mina känslor, jag hatar den jag är.
Men många gånger älskar jag att jag är den jag är och känner så många känslor.
För ibland kan jag se det som ett teckan på att jag tagit mej igenom allt och fortfarande är mänsklig. Att jag varken har tappat empatin eler sympatin.
Jag är så förvirrad över allt just nu, och ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag.
Jag vill inte vara fast i det förflutna men jag vill inte heller glömma bort det.
Kan någon hjälpa mej med mina hjärnspöken så ber jag dej, snälla ge mej rättsida på allt.
Jag är rädd för mej själv och vad jag kan tänkas komma på om mej själv.
Varför kan jag inte veta om jag vill ha dej här eller om jag vill att du håller dej borta från mej??
Idag sitter jag i funderingar och önskar lite att i vis mån mitt liv sett annorlunda ut.
Ska man använda nya ord man lärt sig så lider jag nog av ambivalans över hur vissa delar av mitt liv har utspelat sig.
Om vi tar Mr. P så önskar jag ibland att jag inte träffat dig.
Andra gånger så är det bland det bästa som någonsin hänt mej.
Då när de utspelade sej var det himmeln på jorden och jag kunde inte önska mej något mer.
Idag känner jag lycka över det samtidigt som jag sörjer.
Du sårade mej så djupt att såren aldrig läker, men ändå någonstans så älskar jag dej.
Är det du som har skapat att ja inte släpper in någon annan,
eller är det jag som har skapat det för vad jag fortfarande känner.
Ibland är livet så komplicerat och jag önskar de inte vore de.
Ibland vill jag med glida genom det,
andra gånger tänker jag att det är ju det som har format den jag är idag.
Jag drömmer om ett liv som jag kan dela med någon, och ibland vill jag bara få vara ensam.
Jag hatar mina känslor, jag hatar den jag är.
Men många gånger älskar jag att jag är den jag är och känner så många känslor.
För ibland kan jag se det som ett teckan på att jag tagit mej igenom allt och fortfarande är mänsklig. Att jag varken har tappat empatin eler sympatin.
Jag är så förvirrad över allt just nu, och ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag.
Jag vill inte vara fast i det förflutna men jag vill inte heller glömma bort det.
Kan någon hjälpa mej med mina hjärnspöken så ber jag dej, snälla ge mej rättsida på allt.
Jag är rädd för mej själv och vad jag kan tänkas komma på om mej själv.
Varför kan jag inte veta om jag vill ha dej här eller om jag vill att du håller dej borta från mej??
Wednesday, February 3, 2010
Sanne gästbloggar igen.
Sanne igen, fortfarande på sned.
Spelades in förra veckan men hon är söt ändå =)
Subscribe to:
Posts (Atom)
