Tears

Just nu ligger luften tung,

jag har svårt att andas.
Att hålla ögonen öppna.

Tänkt mycket på Zanna på sistone.
Spelat upp studen jag fick reda på det,
Jag minns varje andetag,

varje lukt,
alla ljud,
när pappa sa att jag var ensam kvar,
och den öronbedövande tystnaden efteråt.
Resan i bilen som gick i slow motion,
Hur landskapet utanför bilen flöt ihop till bara en röra av färger.

Jag minns när jag fick se henne,
hur vacker hon var när hon låg där,
det var precis som om hon sov.
Hur jag hörde någon i mitt huvud skrika till henne att vakna.
att inte lämna mej,
Och hur rädd jag var.
Att jag kunde se min egen andedräkt,
att jag inte ens var förmögen att gråta.
Jag vet fortfarande hur det kändes,
när sanningen kom fram,
hon var verkligen död.
En bit av mej dog, halva jag dog.
Resterande av mej fortsätter att dö lite för varje dag.

Jag vill ha någon i mitt liv,

en vän att prata med när jag mår så här.
En som står ut med mina minnen,
mina tårar.
En som finns när jag mår så här,
när jag vill ge upp men ändå inte.
Jag krigar,
men jag krigar ensam.

Ensam är stark,
flera stycken är oslagbara.